Jag hatar att förlora
I dag tänker jag prata om den senaste hemskheten jag behövt utstå den här veckan. Jag brukar i regel inte bry mig om sådana här fjantigheter, men jag börjar inse mer och mer att jag är en dålig förlorare. För det är precis den hemskheten som jag kommer ta upp i dag, nämligen att förlora. Att förlora måste troligtvis vara den mest hemska saken någonsin, och jag hatar det mest av allt. Kanske är det därför som det svider så illa med Finland i Hockeyn när det går så dåligt för Sverige, ok, dom är väl inget Canada kanske men vi är ju inte ens ett Sverige.
När jag var yngre och min familj och jag spelade monopol kunde jag utan tvekan hantera en förlust hur bra som helst. Då brydde jag mig inte alls. Jag kunde till och med spela flera omgångar av Trivial Pursuit och förlora alla gånger på rad. Veckan därpå kunde jag fortfarande längta hem till mitt älskade frågespel. Men idag har allting förändrats, och det drastiskt.
Då jag alltid varit intresserad av spel och tävlingar, ansåg jag att det var dags att avancera. Detta ledde mig givetvis till pokern, trots att jag inte hade en aning hur man gjorde eller vad reglerna var. Jag tog och läste på.
När jag sedan kände mig redo att ge mig ut i världen för att testa mina pokerkunskaper, ja då gick det ju helt åt skogen. Jag förlorade så många gånger i rad att jag nog aldrig vågar visa mig där igen. Att förlora är hemskt, och det är en hemskhet som bör undvikas under alla omständigheter.